ett par bilder från en fantastisk dag. kvällen var inte så himla illa den heller, verkligen en underbar dag!

 

 

 

 

 

ibland är alt bara så fruktansvärt uppochner.
har fullt upp den här veckan med massa prov, dansövningar och BAL?! känns helt cp att de har gått så snabbt. provade balklänningen igen här om dagen och det kändes lite lugnande att fått testa att dansa ett par steg i den, hoppas jag inte dör, haha.
planerar även mys med mina fina tjejer och det kommer bli så bra!

trots det gör de lite ont att inte kunna träna på kanske ytterligare 1 och en halv månad, att bry sig lite för mycket och rädslan att komma i andra hand hos den man varit nummer ett i så många år. försöker leva nu och se allt det bra istället!

på tal om allt det som är bra! såhär glad tänker jag vara i år på midsommar också, för jag är då fan ledig hela helgen :')

det är många som har undrat så jag har äntligen tänkt att jag ska berätta om operationen och varför jag blev kvar så länge efteråt. har tänkt att göra det länge men har inte orkat sätta mig ner och tänka igenom allt det jobbiga. men nu kommer det i all fall för de som är intresserade :) 

 

Måndag 22/4: kom till västervik klockan 7.00 med min pappa och Calle. fick vänta på rummet en liten stund, läkaren kom och märkte ut snitten och redan tjugo i åtta fick jag åka iväg för att sövas. fick byta om till operationskläderna, fick världens varmaste sockar. åkte in till ett rum för att sövas ner och sen kommer jag inte ihåg så mycket mer än att jag var jobbigt rädd. När jag vaknade efter operationen fick jag panik. trodde jag vaknat under operationen pga smärtan och försökte desperat få bort syrgasmasken från ansikten men kunde knappt lyfta armarna och än mindre prata och berätta hur ont jag hade. efter en stund förstod dem vad jag ville och tog av masken och gav smärtstilande. då fick calle komma in och träffa mig och jag somnade av morfinet. resten av dagen låg jag och somnade och vaknade till om vart annat i mitt rum på barnavdelningen. 

 

Tisdag 23/4: kommer inte ihåg vad som hände på vilken dag i detalj men jag ska försöka komma ihåg. vad jag vet mådde jag ganska bra den här dagen, fick mycket smärtstillande och fick äta lite och de sa att jag förmodligen skulle få åka hem dagen efter trots att jag spydde upp maten lite senare, jag hade ju hoppats på att få åka hem på tisdagen men så blev det inte, hade fortfarande å pass ont. harr för mig att jag gjorde en skiktröntgen den här dagen också, en datomotografi. 

 

Onsdag 24/4: röntgen visade att det hade blivit någon slags knick på tunntarmen och det var det som gjorde att jag fick upp allt istället. spydde upp vad jag äit på morgonen och att få åka hem såg mörkt ut. fortsatte att spy konstant mellan klockan sex och tolv på förmiddagen och jag var helt slut. fick medicin mot illamåendet och medicin mot smärtan. kände mig som en bankad fisk. tillslut kom de fram till att de skulle köra ner en slang genom näsan på mig och ner till magsäcken för att tömma magsäcken så att jag skulle slippa spy. det hjälpte inte alls utan jag fortsatte att spy trots slangen. jag fick panik ibland på slangen och försökte slita ut den, så blev lite fasthållen och övertalad av mamma och calle tt de va för min skull men det var inte lätt att acceptera, det gjorde ju bara ont och spydde gjorde jag ju ändå. på kvällen lugnade det ner dig lite och jag fick en kontrast ner genom slangen som skulle hjälpa tunntarmen att lägga sig rätt och skulle visa på röntgen om det hade fungerat. var tvungen att ha slangen i över natten och det var den hemskaste natten i hela mitt liv. det går inte med ord beskriva. sov inte en minut. 

 

Torsdag 25/4: blev röntgad i vanlig röntgen och fick vänta på svar. slangen var tvungen att vara i tills svaren kommit. klockan 9 kom de och tog ut slangen och berättade att tunntarmen lagt sig bra igen, lättnad! pappa kom en stund men jag sov nästan hela tiden han var där. hade väldigt ont och fick panodil in genom armen. fick äta lite piggelin för att få i mig nåt. fick veta att jag skulle stanna en natt till. fick hjälp av en sjukgymnast och gick några meter med hjälp av ett gåbord. kan varit de mest ansträngande jag någonsin gjort. mamma kom på kvällen o höll mig sälskap. 

 

Fredag 26/4: idag skulle jag försöka att dricka själv. fick veta att jag skulle stanna minst en natt till. måste kunna gå och äta själv först. calle kom o höll mig sälskap. dagen bestod av försök att dricka, små turer upp ur sängen, till toan eller till det lilla fönstret. 

 

Lördag 27/4:  idag skulle jag få åka hem om jag klarade att äta! försökte så gott jag kunde. det gick långsamt och det blev inte så mycket, men det gick! gick bättre och kunde ta panodil i tablettform igen. det började kännas ljusare även att jag hade så ont att jag inte kunde gå upprätt än. fick åka hem någon gång mitt på dagen. färden hem var ganska jobbigt och det tog många dagar efter innan jag kunde åka bil igen utan att dö av smärta vis varje gupp. 

 

detta var alltså i kort det som hände. då jag inte nämnt hur ont jag hade hea tiden, hur illa jag mådde även när jag inte spydde. hur varje dag jag fick höra av läkare o sköterskor "stackars dig", "såhär ska det inte bli", "vilken otur du har" och "de här har vi aldrig varit med om". hur många gånger jag fick ta blodprov om dagen och hur mina intravenösa nålar fick sättas om. den första började läcka, den andra hamnade fel efter ett tag och droppen hamnade under huden vilket gjorde att hela armvecket svullnade upp och där har jag fortfarande ont, likaså hände det med min tredje på handen. hela in hand svullnade up och har fortfarande lite ont på handryggen.

 

nu har såren läkt fint, två av dom iaf och det tredje känns helt okej. magen är fortfarande lite svullen men långt ifrån hur stor den var från början (såg gravid ut). äter panodil mot smärtan men inte lika ofta som förut. allt ser liye ljusare ut nu och jag är glad att jag klarade av allt det här, hur jobbigt det än var och att jag nu kan lämna allt bakom mig. 

 

nu är det bara att hoppas på att det var blindtarmen som orsakade smärtan. (Förlåt för långt inlägg, men det var så kortfattat jag kunde skriva om det här, haha)