Något jag alltid har haft svårt för är att känna mig stolt över mig själv och det jag gjort och klarat av. Jag har alltid haft lättare för att se allt det som inte riktigt gick som jag hade tänkt mig. jag har alltid haft lätt för att se och berätta hur duktiga alla de i min omgivning är men har svårt att se allt detta hos mig själv. Detta vill jag bli bättre på. Jag måste sluta jämföra mig med andra och börja jämföra mig med mig själv. Därför tänker jag nu försöka skriva upp några saker jag klarat av som jag är stolt över. Detta gör jag för mig själv så du behöver inte läsa detta om du känner att det är något lustigt med det, haha.

 

1. Mina betyg. Jag kommer att gå ut gymnasiet och alla mina betyg kommer att vara över E-nivå. (alltså inget under betyget D) I trean har jag fått betyget B eller högre i alla kurser förutom en. Jag är godkänd på mitt gymnasiearbete (där vi bara kan bli godkända eller underkända) och jag har 1.25 på högskoleprovet (där medel är 0.9). Trots detta har jag lättare att säga att jag är missnöjd med att jag fick B istället för A på det där provet och att jag kan bättre än att se hur bra detta egentligen är och vara nöjd. Detta vill jag vara stolt över.

 

2. Hur min röst har utvecklats. Nu är jag inne på mina allra sista sånglektioner hos den pedagog jag haft sedan tredje klass. Vi har alltså jobbat tillsammans i tio (!!) år. Jag har alltid varit den som tvekat på min röst och struntat i att se min utveckling trots att jag fått höra så många gånger att den finns där, utvecklingen alltså. Härom veckan fick jag sagt till mig att nu är jag färdig i rösten till grunden. Nu kan jag utveckla min röst vidare åt vilket håll jag vill men i grund och botten är den färdig. Jag kan inte riktigt ta in det, att det jag jobbat för så otroligt länge gett sådan utdelning. Är jag så bra? Har svårt att förstå att jag kommit så långt i min teknik att jag nu kan välja nisch. har även fått höra att jag absolut kunnat komma in på musikallinjen om jag velat gå den vägen i livet och jag  har en speciell. Detta känns lite som en gröt för mig, jag tror inte riktigt på det, jag är väl inte bättre än nån annan? Men jag vill vara stolt över detta. 

 

3. Min träning. Jag har svårt att tro på att det händer saker med min kropp. Det enda jag ser just nu är att jag bara är sjuk och blir mer och mer otränad för varje dag som jag inte tränar. Trots detta orkar jag minst dubbelt så tunga vikter i nästan alla övningar jag gör nu. Jag kan känna muskler jag aldrig kännt förr. Något som kan trycka ner mig mycket är när någon som aldrig styrketränat förr tränar med mig och orkar lika mycket eller mer än mig på första försöket trots att jag försökt länge att bli så stark. Detta måste jag börja se på ett annat sätt. De flesta tränar något annat och får muskler genom det och så vidare. När jag började hade jag varit stillasittande länge, jag hade tappat extremt mycket av mina muskler och jag hade inte rört på mig alls på så länge att jag knappt kommer ihåg när jag gjorde det senast. min muskelkapacitet var typ på noll och jag blev helt slut på två sekunder för jag hade ingen muskelmassa. Från det utgångsläget har jag utvecklats otroligt mycket. Nu kan jag OCKSÅ känna och ibland se mina triceps. Jag kan OCKSÅ spänna mina biceps (ärligt så kunde jag inte det innan, det hände ingenting, det syntes ingen skillnad). Jag kan se mina lårmuskler igen osv. Detta kanske inte är mycket för någon annan men för mig är det väldigt mycket och det vill jag vara stolt över. Och så hoppas jag på att jag blir frisk snart så att jag kan fortsätta min resa. 

 

Dessa saker vill jag först och främst försöka vara stolt över. Och när jag står där på trappan och sjunger om studentens lyckliga dar så ska jag vara så jäkla stolt. Stolt över dessa saker och allt annat jag klarat av!